Aerodynamik

Front aerodynamik


Huvudsakligen den nya GLT-fronten från 1980 (vilket gjorde bilen lite mer ”aerodynamisk”) men den gamla GLT-fronten användes först under några fåtal tävlingar 1983. Volvo Motorsport lät ta fram en huv i tunnplåt 1984 (aluminium var ej tillåtet i Grupp-A) och den är rätt så lätt att känna igen tack vare en svetsfog som fanns insida undersidan (bild 3). Då detta endast var en produkt ifrån Volvo Motorsport så fanns bara dessa på Volvos fabriksbilar.

När man hade dessa tunnplåtshuvar monterade så använde man sig av en mjukare och längre fjäder (bild 5) annars riskerade man att kröka/böja huven då den var såpass mycket tunnare i materialet! Menas på standardhuven så använde man sig av standardfjäder från fabrik (bild 4).


(bild från Per Stureson)

(bild från Per Stureson)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från Eckart Stuhlmann) 

(bild från XTROD)

 

Övrig aerodynamik


Utfällda sidorutor för minskat luftmotstånd vid dropplist samt att det förekom även att man tejpade runt framlyktorna för att leda bort det ökade luftmotståndet i mellanrum och springor i fronten.


(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

 

Down-force vinge


Grupp-A vingen kom först i september 1983 efter det att FISA (FIA) godkänt Volvo 240 Turbo för homologering så innanför dess körde man utan vinge (bild 7).

Volvos egentillverkade i hårdplast med totalbredd 140 cm, 84 cm respektive 85 cm mellan skruvfästen (invändiga gängor) på vingklackarna, ibland blev man tvungen att använda sig av helt genomgående bult (som syns i filmklipp) då gängan av olika anledningar inte höll. Man utförde avancerade tester under tidigt 1985 för att se om man kunde påverka vingens inverkan för luftmotstånd/tryck genom att skapa en mer betydligt mer aggressiv vinkel men även att man flyttade bak vingen 60 mm för att se dess effekt, något som upplevdes som positivt dock så gick detta ej att påverka ytterligare sett till vad Grupp-A reglementet tillät.

Till vingens båda klackar fanns sex mellanlägg i form av kilar och med dessa kilar justerades vingens vinkel. I praktiken körde man alltid med maxvinkel (bild 2) på vingen för bästa effekt, och effekten av vingen skall ha uträknat till att skapa 200 kg tryck. 

I teori så finns det många som gärna vill hävda att vingen på bilen var mer för syns skull än för att styra trycket i bakänden, studera dock hur vingen aktiveras i filmklippet här nedan. 


(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)
     
  (film från 240grupp-A.se Youtubekanal)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)


Luftdiffuser


För att ge ett positivt luftflöde under bilen och detta kom redan 1984. Diffusern var en påbyggnad på skyddstanken för bränsleblåsan och som kan noteras i bild 3. 


(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från Göran Sällström)

(bild från Peter Kroeber)
error: Content is protected!!