Volvo 240 Turbo (Grupp-A) Eggenberger/Magnum (PR bil)

Nuvarande ägare: Christian Persson.
Byggare: Volvo Motorsport.
Ombyggare: Per-Åke Karlsson.
Byggår: 1985.
Chassi no#: -
Bilens status: Är en registrerad gatbil.

Bilen är en 242 Turbo -83 som ifrån början skulle vart till USA, och en av de 500 Evolution bilarna. Därav den gamla fronten. Men planerna blev ändrade. Volvo Dealer Team Europé behövde en utställnings bil som de kunde visa upp på motormässor och hos sina återförsäljare runt om i Europa. Bilen togs ned till Volvo Motorsports avdelning och där monterade man bort stolar, baksäte och diverse annan inredning för att ge plats åt en fullbur i aluminium och en Recaro-racestol med 4-punktsbälte.

De fick låna en hel uppsättning med riktiga Grupp-A delar för att uppnå den rätta "looken" på bilen. Eggenberger framvagn, riktiga bromsar, aluminium-bakaxel, centrumbult, nav och fälgar. Bilen stripades även upp för att se ut som deras tävlingsbil.

Sedan flyttades den runt i detta skick mellan återförsäljarna i Europa fram och tillbaka under 1985. Bilen varvades mellan Eggenberger Motorsports färger och Magnum Racings färger under 1985.

Bilen köptes av en som körde i Turbocupen i Finland, okänt vem dock. Men den skulle användas som reservdels bil till den andra bilen som man körde med. Men bilen förblev intakt och såldes senare vidare till Berndt-Inge Steffansson (Steffanssons Automotive " SAM") i Kungälv då företaget befann sig där, SAM finns idag i Göteborg.

En man vid namn Per-Åke Karlsson från Vimmerby i Småland fick reda på detta och åkte till Kungälv för att titta på bilen som nu var till salu igen. Men priset på bilen var högt. De pengarna hade inte Per-Åke, så han frågade om han bara kunde få köpa bara karossen utan alla Grupp-A delarna. Det fick han göra, för att bli av med de eftertraktade Grupp-A delarna såg Berndt-Inge inte som nått större problem. Hemma i Vimmerby hade Per-Åke ett gediget reservdelslager med delar ifrån massa 240 bilar av blandade sorter. Bland annat stod det en rejält krockad 244 Turbo -84 som endast gått 400 mil. Denna bil fick bli donator av det mesta som kunde plockas över till 242 karossen. Sedan köptes det en hel del nytt också, med tanke på att bilen skulle bli en snygg och rolig gatbil. Då karossen saknade identitet fick en gammal 242-75 sätta livet till.

Det enda idag som skall vara kvar är de gamla rören kvar där man hade domkrafterna monterade, och en bit av de elektriska inne i kupén.

Att slutligen tillägga är att det var och kom aldrig att bli en äkta Grupp-A bil, den byggdes ihop som hastigast då man behövde ett utställningsobjekt runt om i Europa på bilmässor.