Kort introduktion av Volvo 240 Turbo i Grupp-A

1982 så debuterade Volvo 242 i European Touring Championship (ETC), en serie som startade 1963. Det var Halmstadsbon Greger Pettersson med Anders Olofsson och Peggen Andersson som tog en modifierad Turbo cup-bil till England 1982. Insprutningsmotorn rasade på träningen och när ingen tittade på sattes den förgasarförsedda motorn i bilen och motorhuven hölls stängd. Ekipaget tvingads dock att bryta med trasigt ett avgasrör.

1983 körde Thomas Lindström och Stanley Dickens samt Per Stureson med Ingemar Persson säsongspremiären på Monza. Dessa båda ekipage körde sedan ett urval av tävlingarna i EM. Men till Tourist Trophy, senare samma år, startade något större. Då var det premiär för Evo-modellen av Volvo 242 Turbo. Större turbo, laddluftkyl, växellåda och en vinge på kofferten var de stora förändringarna. På plats fanns fyra Volvoekipage. Som redan nämnda fanns Greger Pettersson, Anders Olofsson och Mats "Lillen" Magnusson som tekniskchef för Sportpromotion teamet. I en bil som Volvo själva kallade för Infra Paint bilen som kördes av Robert L. Kvist och Börje Thor. Ingen av bilarna kom dessvärre i mål. Infra Paint bilen kvalade dock in på plats nio i den över 20 bilar starka division 3. För Sportpromotion slutade äventyret redan före kvalet då man sköt motorn under den fria träningen.

1984 startade Volvo på allvar i Grupp-A, första banvinsten kom för Volvo då också, och för första turbobilen i Grupp-A någonsin. Året därpå 1985 vann Volvon mästerskapet utan större pardon, fast det hade varit mycket klagomål från Rovers sida, FISA granskade då Volvo och allt var i sin ordning. 1986 kunde också ha att avslutas med att vinna mästerskapet om inte framförallt Tom Walkinshaw och hans Rover satte käppar i hjulet för Volvo. Volvo bilen skulle enligt honom nämligen inte ha körts enligt reglementet, han menade på att man medvetet fuskat. Fédération Internationale du Sport Automobile (FISA) diskvalificerade Volvo vid tre olika tillfällen 1986, Volvon kördes på blyfri 99 oktanig standardbensin på Anderstorp och på Zeltweg med en otillåten bensintank och instrumentbräda. Två segrar togs därför bort. Men det skulle även visa sig senare att det fanns andra stall som körde med alldeles för stora motorer. FISA var för övrigt redan 1985 intresserade av Volvo. Volvo 242 Turbo homologerades 1983 för den amerikanska marknaden. 500 Evolutionsmodeller levererades, men de amerikanska myndigheterna registrerade inte 242 bilarna. FISA's reglemente var även orsaken till att Volvo drog sig ur ETC, två veckor efter sista deltävlingen på Estoril 1986.

Och det var slutet på en era i sig och det skulle dröja nästan 10 år efter 1986 innan Volvo gav sig in i motorsporten igen...


En introduktion av reglementet för Grupp-A
 

En bil ur Grupp-A klassen av ETC (European Touring Championship) måste vara en fyrsitsig bil och som är tillverkad i minst 500 identiska exemplar under följden av ett år och samma år. Bilarna måste kunna köpas och köras på en allmän väg av privatpersoner. Före dessa 500 evolutionsbilar (som Volvo valde att kalla dem) måste för övrigt först 5000 standardbilar produceras i en serie, vilket i Volvos fall betydde att man var tvungen att tillverka 5000 stycken Volvo 242 bilar.

Volvo körde med fyrcylindrig en turbomotor med cylindervolym på över 2100cc i Grupp-A (ETC), så att detta innebar att de kunde få möta andra bilar utan turbo och som kunde ha en större cylindervolym upp till 3000cc vilket kunde vara en bil med antingen sex alternativt tolv cylindrar, allt enligt Grupp-A reglementet.

Några av de bilar Volvo mötte på banan i grupp-A-serien var följande:
 
BMW 635CSi Jaguar XJ-S 12 Rover Vitesse 3500 V8 Mercedes 190 2.3 BMW e30 323i
Ford Sierra XR4 TI BMW e30 325i Mazda 929i Maserati V6 Biturbo Ford Mustang V8
Alfa Romeo 75 Turbo Alfa Romeo Alfetta GTV V6 Alfa Romeo 75 V6 Chevrolet Camaro Z28 Holden VK Commodore

Under 1983 då Volvo kom in i ETC, så kom det största motståndet från Jaguar XJ-S, BMW 635CSi, Alfa Romeo GTV och Rover Vitesse. Följande år, 1984, var det åter igen Jaguar XJ-S, BMW 635CSi och Rover Vitesse som stod för det mesta motståndet mot Volvo. 1985 var det BMW 635CSi och Rover Vitesse som var tuffast att slå för Volvon på banan och detta motstånd höll i sig till slutet av ETC 1986. Alla klassade som sportlyxbilar i sitt eget hemland, och ja Volvo 240... Den bilen var en gammal hederlig och omtyckt familje- och taxibil som vem som helst kunde ha råd med under den tiden. I stort sett. 

På senare tid så kom även Nissan Skyline, Toyota Supra och BMW e30 M3 in i bilden, alla förnämliga tävlingsbilar! BMW e30 M3 och Ford Sierra RS500 kom senare att dominera i Grupp-A.
 
Ford Sierra RS500 BMW e30 M3 Nissan Skyline GTS-R Toyota Supra Turbo

I European Touring Championship (ETC), enligt grupp-A reglementet så är det BMW 635 CSI, Jaguar XJ-S och Rover 3500 som drar det kortaste strået.Visst det låter kanske enkelt, men det är trots allt sanningen. Så tidigt som säsongen 1984 körde en Volvo 240 turbo, 100 av 150 varv längst fram. Detta retade många av de förare som just körde dessa sportlyxbilar, man kunde inte förstå hur EN VOLVO 240 kunde köra om och sedan tom vinna. Volvo blev därför extra granskade av FISA (Fédération Internationale du Sport Automobile), på begäran av de andra teamen med de större bilarna, och tro mig många försök gjordes för att få Volvo att se ut som fuskare. 1985 Blev Volvo granskade av FISA, man ansåg att det var något som inte stod rätt till med Volvos Evolutionsbilar, men man hittade inget fel och Volvo fick fortsätta med hedern i behåll. Dock så blev man dömd för tre saker under 1986, felaktigt bränsle (för hög oktanhalt), för stora bränsletankar (123l-122l mot tillåtna 120l) och slutligen för en felaktig instrumentbräda. Detta stod Volvo dyrt och man valde att sluta sitt deltagande i Grupp-A och racing som hittills gått så bra fast med några bumpar på vägen.