IPS Motorsport #IPS185

Säsong 1985 så fick IPS Motorsport ändrade förutsättningar då Volvo Tyskland hade fått upp ögonen för teamet 1984. Volvo Tyskland erbjöd IPS  sponsring, detta förutsatt att de endast skulle tävla i de Tyska Mästerskapen (DTM). Även Castrol Tyskland erbjöd sponsring till teamet. Så istället för att fortsätta att tävla med IPS183-bilen så byggde IPS en helt ny och uppdaterad bil för säsongen 1985 (IPS185), hemma i Sverige i Ingmar Perssons garage i Munka Ljungby. IPS185 byggdes helt från grunden upp med en ny och tom 242 kaross direkt från Volvos produktionsband,
och teamet kom fortsättningsvis att bestående av Ingmar & Lennart Persson (bröder), Per Stureson, Per & Anders Boström (bröder), Lennart Carlsson, Jörgen Svensson, Roland Hansson och Nils Olof Axelsson (alla ifrån Skåne), IPS185 stod klar på fem månader och tack vare fördelaktig kontakt med Peter Kroeber (ägare av ISA-Racing och som hyrde IPS183 av IPS 1985) så kunde man köpa delar till förmånliga priser, vilket underlättade för budgeten.

(Hela IPS Motorsport innan den kommande säsongen (som snön avslöjar om))

Ingmar Persson lade hjälmen på hyllan för att nu agera som team chef istället under säsongen 1985, Per Stureson fortsatte naturligtvis bakom ratten i IPS185, och placerade sig alltid i topp 10 i alla tävlingar. Vann gjorde man på Wunstorf, två andra placering på både Mainz-Finthen och Erding och två tredje placeringar på Zolder och Siegerlandring. Med säsongens resultatet och inte en enda bruten tävling i IPS185 så avslutades säsongen med att IPS Motorsport vann DTM-serien (med 17,5 poäng före tvåan)! Och det tål att nämnas igen, att man kört på kontinuitet och tack vare detta så hade man inte brutit ett enda lopp under hela säsongen. Allt tack vare Volvos vinnardelar man satt i IPS185, det och att man haft rätt gummi på fälgarna, 1985 så körde man med Pirelli som var en stor del till den stora framgången, menade Per Stureson på.

(Säsongen 1985 slutade briljant!)

Säsongen 1986 blev en sämre men ändå skaplig sådan för IPS Motorsport, där Per Stureson på placerat sig på tredje plats på Zolder i Belgien. Per placerade sig som tvåa på Hockenheim. Dessvärre efter Hockenheim så blev placeringarna något sämre för IPS Motorsports del men Per Stureson placerar sig som två igen på Zolder i Belgien. Teamet kom åter igen alltid bland topp 10 i resterande tävlingar. Viktigt att tillägga är att Per bröt inte en enda tävling under 1986 med IPS185.

(Inte en enda bruten tävling 1986 heller!)

IPS Motorsports bil (IPS185) var faktiskt den enda av de nu tävlande Volvobilarna (i DTM & ETCC) som aldrig brutit ett enda race under säsongerna 1985/86. Teamet bytte gummi på fälgarna och man körde nu på Goodyear istället, och Per Stureson menade på att detta kostat teamet vinster under säsongen, men trots sämre placeringar under säsongen -86 så lyckades faktiskt Per att ta sig till en fin fjärde placering i DTM’s slutnotering med 102 poäng (28 poäng efter serievinnaren). Per Stureson körde även på Anderstorp -86 tillsammans med Kurt Simonsen och Anders Berggren(de slutade elva) och sedan tillsammans med Anders Lindberg på Zolder i Belgien (de slutade sjua) i ETCC -86.

(Trots att man egentligen uteslutande körde i DTM så blev det ändå ett inhopp på hemmaplan i de Europeiska Mästerskapen i Grupp-A!)

Säsongen 1987 så gör IPS Motorsports sin sista säsong med Volvo i DTM med IPS185. Man utökar nu teamet med Anders Lindberg, som kör sin egna bil. Säsongen blev en tuff sådan för det svenska teamet då BMW M3 och Ford RS500 hade gjort entré i Grupp-A! Som bäst placerar sig Per trea på Norisring (Anders fyra), Anders bästa placering var en fjärde plats på Nürburgring (Per femma) och sedan kom Per femma på Salzburgring i Österrike (Anders DNF). I efterhand så menade Per på att det gått så mycket sämre på grund av att utvecklingen av 240 Turbo i stort sett stått stilla sedan 1986 menas övriga bilar hade utvecklats… Efter säsongen 1987 så borde man kanske förväntat sig en lägre placering men Per blev klar sjua totalt menas Anders Lindberg fick nöja sig med en elfte placering.

(DTMs proffsigaste stall 1987 – Bakre rad: Per Stureson & Anders Lindberg. Främre rad: Lennart Persson, Hasse Lindberg, Ulf Svensson & Ingmar Persson)

Hösten 1987 så köper Hans-Åke Söderqvist (Söderqvist Racing Sport – SRS) och Greger Petersson IPS185 av IPS Motorsport och bilen levererades direkt från Tyskland till England av Per Stureson och Ingmar Persson själva. Ett samarbete mellan Volvos gamla nemesis Tom Walkinshaw (TWR) och Hans-Åke Söderqvist hade nämligen inletts. På TWR så modifierade man IPS185, infästningarna i framvagnsbalken för länkarmarna ändrades för att få andra hjulvinklar bland annat. Det sades att karossen delades utmed tröskel på båda sidor från torpedvägg till bakänden, därefter så drog man ut bakskärmarna tills de hade samma mått som framskärmarna, mellanrummet som nu uppstått lades självfallet igen med ny plåt.

(Samarbetet ingen nog hade räknat med!)

Enligt uppgifter så testkörde Ulf Granberg IPS185 tillsammans med Win Percy på Donington och sedan på Nogaro i Frankrike, då testade Ulf tillsammans med Tom Walkinshaw. Tanken och idén här var att man 1987 skulle tävla med två bilar (där IPS185 var en av dessa två) i Nissan 500 i Wellington på Nya Zeeland. Allt förberedes av Söderqvist Racing Sport och Sportpromotion (Greger Petersson). Ryktet gick i motorvärlden och media att Volvo landat ett stort kontrakt med TWR med titeln ”TWR Volvo testing – but what is Walkinshaw planning?” (ovan) med ett foto av Ulf Granberg i Autosport 1987. Av någon anledning så drar nu TWR sig ur affären… Och nu stod Söderqvist Racing Sport utan TWR, med flera planerade och inbokade tävlingar i Nya Zeeland, Japan och Macau i Asien. Nödlösningen blev att SRS hyrde ut teamets andra bil (240A 405) som fick gå ETCC för att finansiera säsongen. Allt löser sig till slut och Söderqvist Racing Sport (SRS) kör på Nissan 500 i Wellington, Nya Zeeland, med två bilar (240A 405 & IPS185). Ulf Granberg kör tillsammans med Stig Blomqivst i IPS185 menas Peggen Andersson och nyzeeländaren Ian ”Inky” Tulloch skulle köra 405-bilen. Granberg/Blomqvist slutade totalt på trettonde placering menas Andersson/Tulloch tvingats till DNF på grund av en krasch som förstört hjulupphängningen på höger sida fram.

(Stig Blomqvist i IPS185-bilen och bredvid är Hans-Åke Söderqvist och Ulf Granberg på Wellington och till vänster ser vi 240A 405-bilen)

Nästa tävling var i Japan på Fuji Speedway och här kör Ulf Granberg i par med nyzeeländaren Ian ”Inky” Tulloch i IPS185 och de slutar på en elfte placering. Sedan Macau där Ulf Granberg och italienaren Gianfranco Brancatelli kör i varsin Kamachisponsrade bil, Ulf körde IPS185 och kom på en sjätte placering menas Brancatelli körde i en bil SRS hyrt av Team CMS(603) där det blev en DNF.

(Vänster: Fuji Speedway där ”Inky” Tulloch & Ulf Granberg körde IPS185-bilen menas bilden till höger är Macau där Ulf körde själv)

Efter en kaotiskt tävlingssäsong för Söderqvist Racing Sport 1987 så säljer SRS nu IPS185-bilen till Volvo Thailand, där nu bilen skulle gå som fabriksbil under det Volvo Thailand understödda teamet Zepspeed lett av Sepehr Khodayar från Iran. Bilen tävlas med i Thailand 1988-89 utav förarna Kriangkrai Limnuntarak och Kan Chee Hong, vilka resultat de gjorde är dock okänd då det inte har varit möjligt för mig att söka reda på resultatlistor från Thailand.

(IPS185-bilen under 1988 och 1989 med den thailändske föraren Kriangkrai Limnuntarak & Kan Chee Hong från Malaysia)

Under tidiga 1990 så köper Söderqvist Racing Sport IPS185 tillbaka till Sverige igen och säljer den omgående till en Stefan Pettersson, han tävlar med den gamla IPS185-bilen i de Svenska Mästerskapen i Grupp-A, och presterar väl rätt mediokra resultat genom att totalplacera sig som nia säsongen 1990 med tolv poäng och säsongen 1991 artonde plats med endast två poäng. Stefan Pettersson säljer sedan bilen 1992, annons där texten löd ”Volvo 240 GRPA Turbo. Absolut värsta sort. Säljes hel, som rolling chassi eller i delar”. IPS185-bilen såldes tyvärr av i delar där motorn såldes till ett Danskt SSC team som körde Ford Capri, växellåda köptes av Lennart Köhler (Köhler Racing). Under 2007 så gick dock ryktet att densamma motorn sålts från Danmark till Australien, då till en Dick Prince, som körde en Grupp-A inspirerad 240 Turbo.

(Som ni ser i bilen till vänster så har den samma utseende som i Thailand 1989 men att den lackades om 1991 (till vänser) med annonsen infälld i bilden)

Det som nu återstod av IPS185-bilen var ett rullande chassi komplett med bur och lite annat smått och gott som BBS-fälgarna, kompletta AP-bromsar och en 1031-VMS bakaxel och så såldes bilen till en Brage Rönnqvist i norra Sverige i slutet av 1992. Efter en del forskande så fick jag tag på denne Brage Rönnqvist, och fick veta att han provkört IPS185 på allmän väg(!) med en Volvo B20 motor(!). Brage hade haft planer på att montera en Volvo 16V-turbo motor, detta skedde dock aldrig utan IPS185 och motor blev istället ståendes för att falla i glömska… När jag kontaktar Brage om bilen så hade den stått stilla i cirka 13 år (1993-2005), Brage förklarar då för mig att det är en hel del arbete kvar att göra innan bilen skulle kunnat bli startklar, han fortsätter och lägger till att han monterat dit ett instrument från Volvo 242GT för att göra IPS185 lite mer anpassad för att köra med på allmän väg. Fjädrarna blev utbytta då de betydligt hårda racingfjädrarna som satt på bilen när han köpte den inte alls funkade på allmän väg(!) det blev för studsigt att köra!

Skicket i dagsläget (läs 2006) är inget att skryta om men den gamla IPS185-bilen har ändå klarat sig bra genom åren lyckligtvis. Brage var dessvärre inte så noga med förvaringen av bilen, som de senaste åren förvarats i ett icke vindtätt skjul med jordgolv (ovan!), han var nog inte medveten om vilken skatt han satt på. Jag fann bilen då en person (av yngre generation) tagit lite bilder och lagt ut på ett internetforum, där började mina efterforskningar kan man säga. Detta skapade en uppståndelse kring bilen, och många ville nu lägga vantarna på IPS185 och till och med registrera om bilen för att gå på allmän väg! (Vilken hemsk tanke…)

(Så som IPS185-bilen hittades i sitt bedrövliga skick 2002! (om fotografen känner igen sina bilder så hör gärna av dig via kontaktsidan för credit!))

Uppståndelsen och ryktet om IPS185 når en Peter ”Peppe” Eriksson, han skyndar på och köper bilen av Brage i stående skick. IPS185 förblir dock inte så länge hos Peter, inte mer än några månader innan en välkänd Pelle Nilsson dyker upp och knackar på Peters dörr och ger honom ett bud som bara inte gick att motstå, och något som Peter idag ångrar djupt (då intresset kom tillbaka för några år sedan igen!).

(IPS185-bilen efter att den fått lite TLC, alltså en mycket välbehövlig tvätt! Fint utfört av Peter)

IPS185 står förvarad hos Pelle i cirka nio år innan en mycket efterlängtad renovering tar sin början 2014/15, fokus lades på att återställa karossen först. Och under 2015 så ställs bilen ut på lite olika träffar och kommer även med i ett reportage i tidningen Klassiker med sin gamla förare bakom ratten – Per Stureson.

(Före (2007) och efter (2015), vad tycks? Bilden till vänster är tagen i samband med ett reportage som tidningen Klassiker gjorde om IPS185 2015)

(IPS185-bilen utställd efter sin renovering med foton tagna av Arslan Golic – Speedhunters)

Nu är vi framme vid 2020 och IPS185 väntar på ett ”nytt hjärta”, då det planeras att bilen skall köras av Per Stureson i ett historiskt race på Anderstorp 12/06-20 i samband med att DTM gästar i Sverige. Så håll utkik gott folk!

Kortare reportage av tidningen Klassiker om IPS185 från 2015.

(Film från Klassiker)

Text och research av Björn Ohlson©, www.240grupp-A.se®