Australian Volvo Dealer Team 1986

(Notera att all text på sidan är skriven i dåtid)
Efter fyra raka pallplaceringar för Mark Petchs privatägda Volvo 240T början av 1986 Australian Touring Car Championship, kom Volvo Australien äntligen till festen. Det tog Nya Zeeländaren Petch ett år att övertyga Volvo om att de hade en mycket konkurrenskraftig, om inte otrolig bil här som väntar på dem, mycket exponering fanns även att uppnås genom att stödja teamet på en fabriksnivå tyckte Petch. Många av Volvos återförsäljare såg också det Petch pratade om och gjorde mycket för att få Volvo att hjälpa till genom ligga på. I början av året var de Volvo återförsäljare som gav största delen budgeten, pengarna var en procentsumma av varje bil återförsäljarna sålde under året. Totalt hade teamet stöd från totalt 75 Volvoåterförsäljare.

I mitten av året började en lågsäsong på bilmarknaden 
och sjönk då så låg till en sådan grad att Volvoåterförsäljarna inte hade råd att ge mer pengar till teamet, och detta efter att man precis lyckats bli organiserade, stallet var nu i fara att lamslås på grund av bristen på pengar vid en kritisk punkt av säsongen i Australian Touring Car Championship, då titeln stod på spel. Volvo Australien kunde nu inte låta detta hända, att gå miste om en säsong, och bestämde sig för att nu komma till undsättning. De tog upp det mesta av den ekonomiska biten åt stallet. Teamet som nu skulle drivas av före detta Holden Stallschefen John Sheppard, en lokal förmåga som höll till vid Calder, hade nu satt Mark Petch Motorsport i en svår sits. Sheppard, hade nämligen utsetts att driva stallet efter påtryckningar från några av Volvo återförsäljarna i stället för Mark Petch, Sheppard drabbade samman med Petch över hur bilarna skulle ställas in och slutresultatet blev att Petch drog sig ur och Volvo flyttade in och tog över scenen. En styrelse bildades med Volvo driftschefen Steve Harvey och Sydney återförsäljaren Bob Aitken, som blev utsedd till huvudansvarig. Teamet bildades i mars med bara Sheppard, två befintliga förare, Robbie Francevic och John Bowe, den gamla Petch Volvon och inte mycket mer än så. Och med bara sju månader till Bathurst 1986, blev teamet tvungen att hyra in personal, en verkstad var tvungen att färdigställas tillsammans och två nya bilar måste byggas. Samtidigt skulle teamet strida i den långa och tuffa Australian Touring Car Championship serien.

Redan tidigt när stallet bildats hade Sheppards mål varit att skapa ett mer självständigt team, eftersom det helt enkelt var opraktiskt att förlita sig på Volvo i Sverige eller fabriksstallet RAS i Belgien att få hjälp. Det var ett stort mål att uppnå, vilket kunde ha lett till några logiska innovationer som kunde nyttjas i Europa. Men då teamet fick problem i mästerskapet med det komplexa och datoriserade bränsleinsprutning systemet och man hade även motorproblem på grund av det Australienska bränslet. Så det behövde lite hjälp.

Volvo Australien 
kontaktade därför Volvo Sverige, man behövde nu mer än endast levererade komponenterna från Sverige. Ingenjörer skickades från Sverige för att hjälpa till med motorerna för Bathurst 1986. Man skickade då Björn Scheuer och Frank Millqvist, man hade hjälp av båda ingenjörerna under ca en månad. Teamet använde sig av begagnade motorer som skeppas från Sverige efter att ha använt Petch motorer som byggts i Nya Zeeland först och sedan sina egenkonstruerade motorer senare i ATCC. Teamet nådde nu äntligen full styrka, motorerna och insprutningen fungerade och allt verkade flyta på perfekt nu på vägen mot Bathurst. Teamet hade tre bilar på Bathurst #42, #44 och den ursprungliga Petch bilen som reservbil. #44 var den nya bilen som helt hade byggts av det nya teamet från en begagnad Volvo 242GT på bara sex veckor. Det var minutiöst byggd och mycket arbete hade gått till viktbesparing och att sänka Volvons höga tyngdpunkt#44 var utrustad med den senaste generationen av 2.1 liters turboladdade fyrcylindriga motor och som utvecklade en effekt på 355 hk. Den 1035 kg Australien-bilen var ett fint exempel på en Grupp-A Volvo 240T bil för föraren John Bowe att göra rättvisa av. #42 var en bil som byggts som testbil i Belgien men som aldrig hade tävlats med tills den rullades ut på asfalten i Adelaide, deltävling fyra, med Bowe vid ratten. Lite unikt med var att i Australien körde man med 17 tums stora BBS fälgar bak, standard var 16 tums BBS fälgar i vanliga fall.

(bild – Australian Volvo Dealer teamet 1986)

Volvo 240 Turbo Grupp-A 1986 – Australian Volvo Dealer Team – AVDT.
Motor – Volvo B21ETAL (med vatteninsprutning)
Effekt – 340hk (253kW) @ 6.600rpm / 420Nm @ 4.000-5.500rpm.
Toppfart – Strax över 250km/h beroende på utväxling.
Chassi – 240A 405

(bild från supercars.com.au)
Chassi – 603

(bild från oldracephotos.com)
Chassi – 2428A1168048

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

Team Manager
John Sheppard (AUS)


Bakgrund

När Australian Volvo Dealer Team (AVDT) hade bildats så lejde man motoringenjören John Sheppard från Calder Park i Melbourne, där han driver sitt företag John Sheppard Automotive och är en formidabel expert och skulle bli en stor tillgång till teamet. Tidigare så har denna herre vunnit många segrar på Bathurst i Australien, då med Holder Dealer Team (HDT) som han var team manager för åren 1978-79, det var Sheppards förtjänst att man då värvade Australiens guldpojke Peter Brock.


Mekaniker
Craig Burgess (AUS)

Mekaniker
Geoff Cherry (AUS)

Mekaniker
John Cherry (AUS)

Mekaniker
Geff Grech (AUS)

Transport
Mort Brown (AUS)
Mekaniker/Tekniker VMS

Mekaniker VMS
Björn Scheuer
 
Mekaniker VMS
Frank Millqvist

Chassi – 240A 405

Förare
Robbie Francevic (NZ)


Bakgrund

Robert James Francevic, (Robbie Francevic) som föddes i Nya Zeeland den 18 September 1941, var en hängiven och för att inte tala om väldigt duktig racingförare under 1970- och 80-talet. Han har vunnit den ärorika tävlingen Nissan 500 (som senare blev Nissan Mobil 500) på Wellington, Nya Zeeland. En tävling som går av inne på stadens gator, Robbie vann denna tävling 1985.

Robbie som bor i Auckland, Nya Zeeland tävlar nu i Australien, här tävlar han med en Volvo 240 Turbo tillsammans med sin vän och stallchef Mark Petch, Mark Petch Racing, 1985. Robbie chockade alla de etablerade stjärnorna Peter Brock (Holden), Dick Johnson (Ford Mustang) och Jim Richards (BMW 635) när han tog hem segern på Symmons Plains i Tasmanien (detta var den tredje deltävlingen). Robbie hann komma tvåa samt fyra i två andra tävlingar innan han tillslut i finalen på Oran Park i Sydney vann igen. Bortsett från regerande mästaren Jim Richards så var Robbie den enda att vinna två tävlingar under en säsong (Richards vann 7, Robbie vann två och Brock endast en).

1985 så rekryterade man även den Australienske mästaren John Bowe, han skulle dela bil med Robbie och delta på tävlingen Castrol 500. Dess värre så bröt man tävlingen med Bowe bakom ratten pga en rasad diff.

1986 blev Robbie den andra Nya Zeeländare att vinna de Australiensiska Standardvagns Mästerskapen och förarmästerskapen, tidigare hade bara detta gjorts av Jim Richards. Robbie inledde säsongen 1986 starkt i sin Mark Petch Volvo med att vinna de två första deltävlingarna utan något större problem, motståndet var som bortblåst. På Sandow kom Robbie tvåa efter George Furys starka Nissan Skyline men vann igen på Adelaide. Dock efter detta så var Robbies vän och stallchef borta ur leken. Volvo hade klivit in efter att ha sett 240 Turbons potential och utsett en ny stallchef till det nya stallet, den nya stallchefen blev John Sheppard, som tidigare hade varit ansvarig för Holden Commodore stallet. Nu tappade Volvon konstigt nog kraft till den nyanlände Nissan Skyline Turbon och detta trots att man hade en helt nybyggd bil som kom mitt i säsongen. Robbie var oftast långsammare än sin stallkamrat John Bowe när det gällde kvaltävlingarna men Robbie säkrade ändå tillräckligt med poäng för att tillslut vinna mästerskapet, då med endast fem poäng över George Fury (Nissan Skyline).

Efter mästerskapen, var Francevic inte glad. Han var glad att ha vunnit mästerskapet, men ville vinna från toppen och köra för poängsom han blev tvungen att göra under senare delen av mästerskapet var inte hans stil. Spänningarna som uppstått under säsongen mellan Francevic och stallchefen John Sheppard kom till ett slut under tävlingen Castrol 500 på Sandow. Robbie skulle köra tillsamman med sin landsman Graham McRae, som inte hunnit med att testköra bilen nästan pga den blev färdigbyggd så sent. Men Robbie vägrade köra nu, han menade på att ingen av de bilarna teamet hade var tillräckligt konkurrenskraftiga för att kunna vinna. Den bilen som Robbie skulle kört med Graham McRae startade aldrig, och John Bowe hade kört tillsammans med Alfredo Costanzo, de gick inte i mål. Och den 15 September fick Robbie Francevic ”sparken” från teamet, detta var dagen efter Castrol 500.

Efter det att Robbie lämnat Volvostallet så börja han tävla med sin vän Mark Petch igen fast då i en Ford Sierra XR4Ti

Men tidigare under 1986 var det planerat att Robbie skulle fått en plats i RAS teamet under Spa 24-timmar, man skulle delta med en tredje bil var det tänkt. Robbie skulle ha kört med med Italienaren Mauro Baldi, men detta hände aldrig…

Statistik      
År Bil Team Mästerskap
1986 Volvo 240 Turbo Mark Petch Motorsport/Australian Volvo Dealer Team Australiensiska Mästerskapen i Grupp-A
1985 Volvo 240 Turbo Mark Petch Motorsport Australiensiska Mästerskapen i Grupp-A

Förare
John Bowe (AUS)


Bakgrund

John började sin karriär inom motorsporten i Formula Vee i en Elfin 500 1971, där han vann Tasmanska-titeln i sin debut. Följande år vann han även Formula Ford titeln i Tasmanien 

Efter att ha gjort väl ifrån sig i den inhemska Forumla Ford gick John vidare till Forumla 5000, detta var sent 70-tal, och så började John att tävla för det mest prestigefyllda team som Forumla 5000 serien hade att erbjuda, Garrie Cooper Ansett Elfin Racing. Han nådde sin höjdpunkt inom Forumla 5000 var när han vann 1979 års Australien Grand Prix, då körde han Coopers V8-drivna Elfin MR8. Samma år kom John även på andra plats i Australiensiska Formula 2 Mästerskapen. Efter det att Formula 5000 serien lagts ned i början av 1980 så fortsatte John att tävla med öppna bilar, han blev en toppförare inom Formula Pacific kategorin, en omdöpt version av Formula Atlantic. Efter att ha varit andraförare åt Alfredo Costanzo i flera säsonger bröt sig tillslut John fri för att ta sitt första Australienskiska föraremästerskap 1984, han gjorde om det igen året därpå i en Ford-driven Ralt RT4.

Under 1985 så började John att köra för Mark Petch Racing, som körde en Volvo 240 Turbo, i de Australiensiska Långdistans Mästerskapen. Då tillsammans med Nya Zeeländaren Robbie Francevic på Sandown Castrol 500 och på James Hardie 1000 på Bathurst. Även om Volvon var snabb och man lyckades kvala in på en femte plats så räckte det ändå inte hela vägen, man gick tyvärr inte i mål. Men intressant nog så var John snabbare i bilen än vad Robbie hade varit under kvaltävlingen på Bathurst, klarade John teamet till tredje plats under kvalet.

Under Australiensiska Standardvagns Mästerskapen 1986 i det nystartade Australian Volvo Dealer Team hade man ersatt Mark Petch, och expanderat genom att bygga en ny bil. John fick jobbet att köra den nybyggda bilen i team med Robbie Francevic som förblivit i teamet. Allt detta skedde till den fjärde deltävlingen i mästerskapen. Robbie gick så långt som till att vinna mästerskapen 1986 menas John fick nöja sig med en åttonde plats, John hade ändå placerat sig på tredje placeringar på Calder- och på Oran Park.

John tog även över ledarrollen i Volvoteamet efter det att Robbie lämnat dem i slutet av 1986.    

Statistik      
År Bil Team Mästerskap
1986 Volvo 240 Turbo Australian Volvo Dealer Team Australiensiska Mästerskapen i Grupp-A
1985 Volvo 240 Turbo Mark Petch Motorsport Australiensiska Mästerskapen i Grupp-A
1984 Ralt RT4/84 Porsche Cars Australia Australian Drivers’ Championship
1983 Ralt RT4/84 Porsche Cars Australia Australian Drivers’ Championship

Chassi – 603

Förare
Robbie Francevic (NZ)


Bakgrund samma som ovan.


Förare
John Bowe (AUS)


Bakgrund samma som ovan.


Förare
Graham McRae (NZ)


Bakgrund

Född i Wellington, Nya Zeeland, var en mycket begåvad ingenjör och tävlade framgångsrikt i back racing på hemmaplan. 1968-69 så dominerade Graham National Formula och 1969 tilldelades han stipendiet ”Förare till Europa” och visade en lovande start i Formel 2. Ofta körde han bilar han hade ritat och konstruerat själv där McRae GM1 är ett exempel. Graham var en konsekvent vinnare av Formula 5000 där han vann de Tasmanska mästerskapen 1971-1973 och -72 L&M Continental 5000 mästerskapen i USA. Grahams enda F1 tävling var och blev Brittiska GP 1973, han bröst tävlingen redan efter första varvet dessvärre, men istället så slog han desto större när han också tävlade i Indianapolis 500, han slutade på en sextondeplats men fick också priset för Rookie of the year. Kortfattat så kunde Graham stoltsera med fem titlar inom F5000, den sista titeln förtjänade han 1978 efter att ha vunnit de Australienska mästerskapen.

Som sagt Graham var en mycket begåvad förare och ingenjör, han kunde ha nått höjdpunkten inom motorsportmen valde en annan väg.

McRae kom att köra med Volvo under två tillfällen 1986.

Statistik      
År Bil Team Mästerskap
1986 Volvo 240 Turbo Australian Volvo Dealer Team Australiensiska Mästerskapen i Grupp-A
1984 March 83C Pace Racing PPG Indy Car World Series

Förare

Neville Crichton (AUS)


Bakgrund

Tidigare känd BMW förare. Har tävlat för BMW Australien i en BMW 635CSi i Australiensiska Mästerskapen. Men byter nu tvärt, nu blir det Volvo i några tävlingar.

Statistik      
År Bil Team Mästerskap
1986 Volvo 240 Turbo Australian Volvo Dealer Team Australiensiska Mästerskapen i Grupp-A
1985 BMW 635 CSi JPS Team BMW Australiensiska Mästerskapen i Grupp-A
1984 BMW 635 CSi John Andrew Motorsport Nya Nyzeeländska Mästerskapen i Grupp-A
 
Chassi – 2428A1168048

Förare
John Bowe (AUS)


Bakgrund samma som ovan.


Förare

Alfredo Costanzo (AUS)


Bakgrund

Den italiensk-australiska och Australiens främsta förare i slutet av 70-talet och början av 80-talet, bevisar att man kan anpassa sig och att vinna tävlingar i den mäktiga Formel 5000 klassen så mycket som Formel Pacific bilar som ersatte serien. Under vingen av PorscheCars Australien och återförsäljaren Alan Hamilton, vann Costanzo fyra Australiensiska Mästerskap, hans titlar klargjorde övergången från F5000 till Formel Atlantic serien som baserades på bilarna från Pacific serien.

En mer än kapabel standardbilsförare visade sig Alfredo vara och slutade tvåa i 1979 HardieFerodo 1000 tillsammans med Allan Grice.Men han var oförmögen att göra övergången till standardbilar på heltid och den populära italienskaaustralien föraren blev ett minne blott då han lämnade Formel Pacific serien 1984 trots att han gjorde ett par kortlivade comebacks.

Efter påtryckningar från hans tidigare rival John Brown, av alla de förare Bowe tävlat mot så var den bästa Costanzo, enligt Bowe.Alfredo fick nu kontrakt med Volvo Dealer Team Australia (AVDT), Alfredo skulle då köra på Castrol 500  Sandown och James Hardie1000  Bathurst. Han skulle nu köra en Volvo 240 Turbo, men Alfredo misslyckades med att komma i mål i båda tävlingarna dessvärre.

Statistik      
År Bil Team Mästerskap
1986 Volvo 240 Turbo Australian Volvo Dealer Team Australiensiska Mästerskapen i Grupp-A
1984 Tiga FA81 Alan Hamilton Australian Drivers’ Championship
1983 Tiga FA81 Alan Hamilton Australian Drivers’ Championship