Ägare: Familjen till Tommy ’Sillfallar’n’ Andersson †, Sverige. |
Byggd av: Volvos Service Avdelning, Sverige (med Robert L. Kvist, Göran Sällström †, Börje Thor † och Kent Olofsson med flera). |
Byggår: 1983. |
Ombyggnation 1986: Volvo Motorsport. |
Restaurerad 2000 av: Kim Sevius & Matti Hakala †, Sverige. |
Chassi no#: 606. (240A – 1983-1985/606 – 1986-) |
Status: Står tävlingsklar i rallyutförande (Planer på att återställa bilen till racingskick har funnits då bilen idag är en rallybil). |
Tekniska bilder 1983:![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() (bilder från 240grupp-A.se© Arkiven & Ulf Granberg) |
Tekniska bilder innan renovering:![]() ![]() ![]() (bilder från 240grupp-A.se© Arkiven) |
Tekniska bilder nutid:![]() ![]() ![]() ![]() (bilder från 240grupp-A.se© Arkiven & Rolf Öhberg) |
1983-första utseendet.![]() (bild från 240grupp-A.se© Arkiven) |
Senast kända utseende.![]() (bild från 240grupp-A.se© Arkiven) |
Bakgrund
På Volvos Serviceavdelning så hade man 1982 byggt en Volvo Turbo Cup bil, mest för skojs skull bland teamet på avdelningen där alla deltog aktivt antingen som förare eller mekaniker eller både och. Det hade varit ett lyckad projekt och bilen såldes senare till rallycrossåkaren Lars Nyström som körde i de Europeiska Mästerskapen i rallycross. På Serviceavdelningen 1983 så bestämde sig några ur teamet att bygga ytterligare en ny bil, en som skulle bli en uppgraderad version av Turbo Cup bilen man byggt året innan, en som skulle funka som en slags testbil för att prova nya delar som senare skulle komma till andra tävlingsbilar som skulle komma att tävla i Grupp-A (ETC). Det var Göran Sällström, Robert L. Kvist, Börje Thor och Kent Olofsson med flera som låg bakom bygget, av vad som skulle bli känt som InfraPaint-bilen (även kallad för IP-bilen), namnet kom från företaget som lackat bilen, och som då låg i Vänersborg (företaget InfraPaint finns ej kvar idag) och som kommit på ett nytt sätt att torka färgen snabbare på nylackade bilar, detta med just Infraröd Värme, där av namnet InfraPaint. Och precis som med Turbo Cup-bilen så kom InfraPaint-bilen att byggas helt och hållet under ideella förhållanden, alltså efter arbetstimmar utan lön, under kvällarna på Serviceavdelningen. 1983 var startåret då Volvo först smög sig in i Grupp-A serien (ETC). Var detta något som bara skett av en ren slump? Nej, inte riktigt. IP-bilen tävlades med både nationellt och internationellt i Grupp-A säsongerna 1983-84, då utav Robert L. Kvist (bild 1), Börje Thor (bild 3), Ulf Granberg (bild 4) och Eje Elgh. Granberg/Elgh hade blivit tvungna att låna IP-bilen på Brno (i dåvarande Tjeckoslovakien) efter en olycka som skett med ordinarie bil för Luna-Sportpromotion teamet (240A 403), då med Kvist bakom ratten. Så man stod nu utan bil dagen innan tävling, men teamet hade turen att IP-bilen befann sig på ett lufttunnel-test i Holland, så man expressfraktade IP-bilen (med lastbil) från Holland till Brno över natten. Vilket alltså innebar att IP-bilen även kom att fungera som reservbil i nödfall 1984 (när bilen inte befann sig på annan tävling vill säga), och efter tävlingen på Brno så tävlades IP-bilen endast med igen vid två tillfällen till för att sedan mot slutet av 1984 uteslutande användas på tester.
1986 så lackas IP-bilen om exteriört (samt i motorrum) till vit och folierades för att matcha Volvos fabriksstall färger – RAS Sport/Nordica. (anledningen till omlackeringen i motorrummet var en brand som inträffat då man utförde tester på Mantorp, ett bränslerör från mängdmätaren hade vibrerat av och fronten på bilen hade då tagit eld, detta var efter endast tredje körda varv av föraren Robert L. Kvist). IP-bilen nyttjades oftast under 1986 för PR-relaterade sammanhang för Volvo inför pressen och så vidare. Det var med just IP-bilen som Johnny Cecotto körde mycket med för att introducera sig och bekanta sig med Volvo 240 Turbo. Under 1986 så hade man även gett IP-bilen ett nytt chassinummer (som tidigare varit #240A) och i följd så blev bilen nr 6, alltså #606.
I slutet av 1986 så tillkännagav Volvo att man nu lämnade racingvärlden som fabrikstall, och IP-bilen skulle egentligen ha skrotats men ställdes istället undan i ett kallt förvaringsutrymme tillsammans med 01A och 605, och där blev bilarna ståendes tills dess att Volvo slog upp sitt nya museum, lett av Gunnar Andersson (tidigare chef för Volvo R-Sport) 1987. Menas bilarna 01A och 605 blev föremål för det nya museet så såldes IP-bilen till en anställd på Volvo, en göteborgare vid namn Christer Hansson (bild 1, i mustasch), för vad som enligt ryktet sades ha varit en ’symbolisk summa’ (tros ha varit runt 50,000 kr då (omräknat till dagens inflation cirka 115,000 kr)), detta var ett köp som skett med en partner vid namn Veli Packalen (bild 1, i blå overall). De båda skötte bilen i diverse tävlingar under 1987, i bland annat Kemora 500 (bild 3-4) i Finland där Matti Alamäki och Timo Tuumi körde tillsammans och sedan i de Nordiska Mästerskapen på Jylland Ring i Danmark (bild 1), då med Peggen Andersson (bild 1, i mitten) som förare. IP-bilen har fortfarande samma utseende som under 1986, vit med klassiska Nordica-linjerna på sidan av karossen (notera även det nu vita motorrummet).
Kim fick byta ut massa plåt på karossen då den var tämligen misskött! Bland annat så fick större delen av golvet bytas ut helt, dock inte på grund av rost utan för att det var i uselt skick! Men det var inga problem för en herren som Kim som är plåtslagare på en Volvofirma i Säffle. Kim äger och tävlar friskt med bilen på Europas asfaltsrallyn, där bilen blev kallad en ”kitcar killer”, under nästan 10 år.
Bilen vilar idag hos familjen till en bilsamlare, den nu bortgångne Tommy Andersson. Detta är förövrigt den äldsta utav alla fullblods Grupp-A bilar som än idag existerar! Tack vare Kim Sevius. Text och research av Björn Ohlson©, www.240grupp-A.se©
|