Oops! It appears that you have disabled your Javascript. In order for you to see this page as it is meant to appear, we ask that you please re-enable your Javascript!

ELEKTRONIK

Vatteninsprutning (WTT – Water Turbo Traction)


Volvos egenpatenterade system som ersatte 20% med vatten och som matades in vid ca 0.8-1.0 bar och ökade därmed effekten med 20-25 hk i motorn (man adderade 2% skärvätska till vattnet för att undvika uppkomst av korrosion). Vattnet matades (från rail av koppar för att, åter igen, undvika uppkomst av korrosion) via spridare monterade på insuget, spridarna flödade en gång per tändningsvarv och detta utgjorde att man kunde köra med högre laddtryck på turbo och på så sätt undvika spikningar i motorn (vad som händer är att förbränningstemperaturen blir så hög så att bränslet självantänder vilket ger upphov till spikningar vilket innebär okontrollerad förbränning) och som i sin väg först skadar kolvar och skadan går sedan vidare till motorblock osv.).

Detta system togs fram på idé av Lars Sandberg (till vänster i bild 19) på Volvo Motorsport, där Lars byggde både hårdvara (styrenhet – bild 4) men även tog fram mjukvaran (programvara) tillsammans med Kent Melin (till höger i bild 19) på Volvo Motorsport. Systemet aktiverades inne i bilen antingen via givare för spolarvätskan (bild 1) eller via en knapp (vanligtvis en knapp som satt i mittkonsolen i bild 2). Björn Scheuer (bild 18) adapterade sen detta system till Volvos tävlingsbilar med hjälp av Sandberg och Melin. Ett system som idag kommer med alla moderna bilar, mer eller mindre. 

Vattnet för vatteninsprutningen kom antingen från vattentanken i motorrummet (som rymde 15 liter), en blåsa (samma som man använde i husvagnar faktiskt) som alt. placerades på insida av höger bakskärm eller 1986 så kom en annan och större vattentank i aluminium, denna var placerad under bilen, framför bakaxel på vänster sida, och rymde totalt 32 liter.  

Olika påfyllningssätt – GTM bilarna 1984 (bild 12) via ett uttag på höger bakskärm menas Eggenberger 1985 (bild 13) valde att kunna fylla på detta i snabbpåfyllning i bagage och Magnum hade sin påfyllning mellan baklyktorna (bild 14) menas att RAS Sport 1986 (bild 15-16) hade ett uttag där vanligtvis vänster torkararm för framlykta satt.

För att vara helt ärlig så hade man väldigt mycket problem med just detta system då man aldrig fick det helt optimerat, vilket i sin väg orsakade motorhaveri. Tex. något som Magnum Racing ofta hade problem med och tvingades till grund av detta att avbryta flertalet tävlingar. Det var egentligen så sent som 1989 som systemet blev optimerat, då av Anders Lindberg, Ulf Svensson och Dan Boström (bild 17), när de äntrade i de Svenska Mästerskapen i en fullt optimerad Volvo Turbo och hade då uppnått en effekt på ca 380 hk! 


(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från Anders Lindberg)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från Martin Karlsson – BSR)

(bild från Martin Karlsson – BSR)

(bild från Martin Karlsson – BSR)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från Anders Lindberg)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)


ETC-System (Electronic-Traction-Control)


Elektroniskt styrda magnetventiler i cylindrar 2 och 3 för att tjäna som antispinnsystem och som då ströp av bränslet när sensorer kände av att ett begynnande hjulspinn. Systemet flödade då 530 ml/min på cylindrar 1-2-4 menas flödet var 580 ml/min på cylinder 3. Antispinnsystemets hårdvara byggdes av NIRA Sverige menas mjukvara till systemet var en produkt av Lasse Sandberg och Kent Melin (bild 9) på Volvo Motorsport. När systemet aktiverades så märkte man detta genom att det lät som att motorn ”bluddrade”, dvs. motorn gick inte korrekt på alla fyra cylindrar, vilket var avsikten med systemet.  

Detta system fanns endast på tre bilar – 604 (bild 3-4), 605 (bild 5-6) och som testades under tävling på Estoril i Portugal 1986 samt på rallybilen LPO-340 (bild 7-8) som kom från VMS 1986 (via Steffansson Motorsport) och som var en experimentbil (kallad ”elektronik-bilen” internt på Volvo Motorsport).

Systemet demonstrerades för första gången 1985, då med Infra-Paint-bilen och som demonstreras i ett filmklipp nedan med Ulf Granberg och Carl-Ingemar Perstad i Trafikmagasinet 1985).


(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från Olavi Hakala)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från Koen Van Brusselen)

(bild från Koen Van Brusselen)

(film från 240grupp-A.se Youtubekanal)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)
 

 

ABS-System (Anti Blocking System)


Elektronisk givare och ABS-krans för bromsar fram. Framtaget på idé från Lars Sandberg (bild 4) och som introducerades 1985 och användes för första gången på Estoril i Portugal 1986. Detta system fanns (och finns än idag) bara monterat på två bilar – 605 (bild 5) & 604.

Detta system klargjorde att Volvo var väldigt före sin tid när det gällde att ta fram tekniska hjälpmedel till sina tävlingsbilar. Ett system som självfallet sedan även hamnade på Volvos serieproducerade bilar direkt från fabrik. 


(bild från Kari Hakanen)

(bild från Leif Wiik)

(bild från Peggen Andersson)

(bild från Moto Sport)

(bild från Joao Abreu)


Dataöverföring 
(Telemetri) & Programmering 


Datorstyrning/system var väldigt simpla på 80-talet till en början där data samlades in på kassettband elektroniskt (via mikrokassett (7-8) eller kompaktkassett (bild 3-4)). Där data från dess kassettband sedan lästes av och printades ut för att sedan därifrån kunna se fel eller vad som kunde optimeras/justeras mm. Detta ses klart och tydligt i bild 3-4, där Volvos teknikguru Brage Sundström är mitt i att läsa av data från Infra Paint-bilen 1983 (bild 3-4), från dåtidens laptop (av märket Epson).

Volvo Motorsport använde sig av en laptop från Epson (modell MX-20 – bild 5-6 & 9-10) som (inköpt av Kent Melin till höger i bild 7) antingen var kopplad till eller anslöts till bilens interna datasystemet för avläsning, justeringar och inställningar. På dessa laptops så hade man extra hårdvara monterad för antingen enbart programmering (bild 5) eller för att bränna in data i processor chips (bild 6), även kallat Prom (tex. 1987 så hade man en ”Grön Prom” för som var avsett för lågoktan bränsle (som man hade i Portugal) eller så hade man en ”Gul Prom” som var avsedd för högoktan bränsle i Finland.) Justeringar och inställningar till elektronikboxarna gjordes manuellt på plats (bild 9 där vi ser Tony Garnemyr och Frank Millqvist göra justeringar inför testkörning med den danska tidningen Bilen – Motor og Motorsport i bil 605), och som då var en rätt mödosam affär, då allt skulle knappas in siffra för siffra på en skärm inte större än en den på en av de större miniräknare idag! Till en början så hade man en större och lös box (byggd av Kent Melin) för när man skulle bränna nya Promer (bild 15). Bild 16 visar en ratt som hade sex olika lägen, där dessa lägen alla hade ett enskilt program med olika inställningar, som förarna kunde ställa in efter vad som passade deras körstil, något som var nödvändigt då alla förare är och har olika körstilar (mer eller mindre).

Och det är ju inte svårt att förstå att hjärnorna bakom allt detta var Kent Melin (som personligen stod för mycket av den hårdvara som producerades) och Lars Sandberg (bild 7).    

Volvo var de fakto banbrytande i sitt sätt att samla data (genom telemetri) och sedan använda det på ett sätt som många ännu inte hade tänkt på under dåtiden teknik, som skulle komma visa sig bli modern först många år senare i övriga motorsportvärlden. Bild 11 visar en antenn på taket som man hade för att skicka data mellan bil och dator i depå (detta var telemetri – att trådlöst skicka mätdata från ett mätobjekt via radiovågor), det var väldigt blygsamma data som skickades, vi pratar om blyga kilobytes(kb)!.


(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från Bilen – Motor og Motorsport)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)


Mätare och instrumentering


Original instrumentbräda med knappkonsol som man inte fick modifiera eller lätta (även om Volvo de fakto åkte dit för att ha fuskat med en lättat instrumentbräda i glasfiber 1986) menas man fick till viss del modifiera knappkonsolen, handskfack fick man ta bort helt och ersätta med en plan plåt av valfritt material. Mittkonsol borttagen helt. Värmepaketet var tvunget att finnas i kvar i bilen, man kunde själv välja om man vill behålla det funktionellt eller att bara behålla ”skalet”. 

Konsol med reglage och knappar för olika funktioner tillsammans med säkringar. Många olika varianter på placering av reglage och knappar beroende på team. Original växelspak med gummidamask och växelknopp monterat på växelföraren på Getragväxellådan.

Varierande analoga och elektriska mätare – Varv-, bränsle-, oljetryck-, oljetemp-, turbotryck-, vatten- och batterimätare som satt monterade på en plåt som satt skruvad i original instrumentbräda. Här under visar man den stora variationen på hur instrumenteringen kunde se ut i det olika bilarna som man tävlade med. Elsystem ihopkopplad med bilens standardsystem för framljus och blinkers mm.

Instrumenteringen som visas på bild 9 var en Gen4-utveckling instrumentering från Volvo Motorsport. Detta var ett avancerat system som skapats av Lasse Sandberg (bild 11) och Kent Melin på Volvo Motorsport (bild 10). Instrumentet bestod av lysdioders, röda och gröna, som varnade vid fel och som kunde nollställas med den röda knappen i mitten. Förövrigt byggdes det inte många av detta instrument, uppskattningsvis 10 exemplar men förmodligen mindre Detta system kan endast påträffas på två bilar idag – 605-bilen som vilar på Volvos museum och på LPO340 rallybilen. Vad som sedan är känt är att detta system heller aldrig förekommit på någon annan tävlingsbil. Man producerades endast detta instrument under 1986, så att föraren enklare kunde hålla koll på jämfört med att ha ett flertal olika analoga mätare, dvs den var mer ergonomisk och lättanvänd (se filmklipp på LPO340 rally bilen 1987 kört av den finska rallylegenden Timo Mäkinen).


(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från Moto Sport)
      
  (film från 240grupp-A.se Youtubekanal)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)


Tänd- & Elsystem övrigt


Boxar för styrsystem (WTT, EZ-K tändsystem, ETC mm.) där man behöll själva boxen (bild 1-3), som var Volvo Original, men bytte ut innanmätet (elektronik). Man hade olika placeringar av dessa boxar. Diverse säkringar mm (bild 4-5).

Batteri placerades alltid i bagageutrymmet av viktfördelnings skäl. Batteri av märket tex. Yuasa/NP 38-12 i bild 7 (olika fabrikat förekom).

Övriga elektronik så som startknapp, ljusknappar samt strömbrytare (som fanns både inne i kupé samt placerad på torpedplåt under ruta – bild 6&8) osv.


(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från Kari Hakanen)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)


Strömförsel för motor 


Silikonbelagda tändkablar med Volvo original tändhattar, tändspole (Bosch) och tändningsfördelare. Volvo generator (Ibland använde man större generator för att få ut mer effekt) samt Volvo lättviktsstartmotor.

Tändstift från Champion men det förkom naturligtvis andra fabrikat så som NGK och Bosch.

Man fick även ökad effekt med tändstiftet längre in i förbränningsrummet i toppblocket, och för att undvika knackningar, fräses gängan längst ut av och för att slippa sot på gängan när stiftet blivit svedd (bränd).


(bild från Anders Lindberg)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från Anders Lindberg)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)

(bild från 240grupp-A.se Arkiven)