Ägare: Pelle Nilsson |
Byggd av: IPS Motorsport – Ingmar & Lennart Persson, Per Stureson, Per & Anders Boström, Lennart Carlsson, Jörgen Svensson, Roland Hansson och Nils Olof Axelsson |
Byggår: 1985 |
Restaurerad 2015-: Wargia Engineering |
Chassi no#: IPS185 |
Status: Undergår renovering |
1985
(bild från Per Stureson)
2015
(bild från 240grupp-A.se© Arkiven)
Bakgrund
Säsong 1985 så fick IPS Motorsport ändrade förutsättningar då Volvo Tyskland hade fått upp ögonen för teamet redan 1984, och Volvo Tyskland erbjöd IPS Motorsport support förutsatt att de endast tävlade i de Tyska Mästerskapen i Grupp-A (DPM/DTM), och teamet fick även support från Castrol Tyskland.
Eftersom förutsättningarna förändrats, så istället för att fortsätta att tävla med IPS183-bilen så byggdes en helt ny bil för säsongen 1985 (IPS185), hemma i Sverige i Ingmar Perssons garage i Munka-Ljungby (igen). Och precis som IPS183, så byggdes IPS185 med en ny och tom 242 kaross direkt från Volvos produktionsband. Teamet kom fortsättningsvis också att bestående av Per Stureson, bröderna Ingmar & Lennart Persson och Per & Anders Boström, Lennart Carlsson, Jörgen Svensson, Roland Hansson och Nils Olof Axelsson (all hemmahörande i Skåne). IPS185 stod klar på fem månader, och tack vare att man lärt känna tysken Peter Kroeber (ägare av ISA-Racing) så kunde teamet med (stor fördel) köpa delar till förmånliga priser, vilket underlättade för budgeten, vidare så kom Kroeber att hyra IPS183 (som hade samma utseende som IPS185) av IPS Motorsport under säsongen 1985.
(IPS Motorsport innan den kommande säsongen (som snön avslöjar om)
Som nämnt med IPS183 så Ingmar Persson att lägga hjälmen helt på hyllan 1984, och fortsätter som team chef istället under säsongen 1985, och mycket av detta berodde nog mest på att i DPM så körde man endast sprint racing, vilket innebar att man körde kortare tävlingar om 25-30 varv, och då behövdes bara en förare (i ETCC körde 3,5h (eller 500km), vilket innebar att det blev 80-100 varv, och då behövde man två förare). Så naturligtvis fortsatte Per Stureson bakom ratten i IPS185, och placerade sig alltid i bland topp 10 i alla tävlingar. Bästa placering blev på Wunstorf där man vann samt två andra placering på både Mainz-Finthen och Erding och två tredje placeringar på Zolder och Siegerlandring.
Efter säsongens slut så kunde man notera, och skryta med, inte en enda bruten tävling 1985 i IPS185, så säsongen avslutades med att IPS Motorsport totalt vann DTM-serien (med 17,5 poäng före tvåan Olaf Manthey (i en Rover Vitesse)! Och det tål att nämnas, att IPS Motorsport vunnit serien tack vare att Stureson passerat mållinjen i varje tävling under 1985, så hade han alltså kört på kontinuitet, och därmed samlat viktiga poäng!
Så serien hade vunnits av tre stora orsaker 1. Kontinuitet (inte en bruten tävling), 2. Per Stureson (som såg till att bilen höll över mållinjen) och 3. Att man haft rätt däck på fälgarna – Pirelli, som var en stor del till den stora framgången, menade Per Stureson på.
(Säsongen 1985 slutade briljant!)
Säsongen 1986 blev en sämre, men ändå en skaplig sådan, för IPS Motorsport (som nu körde med #1 på dörren efter serievinsten 1985!), där Per Stureson först placerade sig som bäst på en tredje placering på Zolder i Belgien samt en andra placering på Hockenheim. Sedan, av någon anledning, så kom placeringarna att bli sämre efter Hockenheim för IPS Motorsports del, fast i säsongens näst sista tävling, på Zolder, så placerar sig Stureson på en fin andra placering.
Stureson placerade sig för övrigt alltid bland topp 10 i resterande tävlingar, och efter säsongens slut så kunde IPS Motorsport åter igen repetera, notera, och skryta med, inte en enda bruten tävling 1986 – Så åter igen kontinuitet, vilket gjorde att IPS Motorsport faktiskt kunde notera en total fjärde placering i 1986 års slutnotering av DTM (Deutsche Tourenwagen Meistershaft) med totalt 102 poäng (vinnaren, Kurt Thiim (i en Rover Vitesse) noterade 130 poäng totalt).
(Inte en enda bruten tävling 1986 heller!)
IPS Motorsports bil (IPS185) var faktiskt den enda av alla de då tävlande Volvobilarna (i DTM & ETCC) som aldrig brutit ett enda race under säsongerna 1985/86. Det som sedan (av någon anledning), var att teamet hade gjort sämre resultat under säsongen 1986 var för att man bytt däckleverantör, och att man under -86 (istället för Pirelli) kört på Goodyear däck, och Per Stureson menade på att detta kostat teamet vinster under säsongen då Goodyear hade sämre grepp och kvalité än Pirelli, men orsaken till att man bytt till Goodyear var att dem bistod teamet med gratis däck hela säsongen -86. Men igen, trots dessa sämre placeringar under säsongen så lyckades ju faktiskt Stureson att ta sig till en fin fjärde placering i DTM’s slutnotering med 102 poäng (28 poäng efter serievinnaren).
Stureson körde även två tävlingar utanför DTM under 1986, en på Anderstorp i ETCC, tillsammans med Kurt Simonsen ✞ och Anders Berggren (de slutade elva totalt) och sedan tillsammans med Anders Lindberg på Zolder i Belgien, de slutade på en fin sjunde placering.
(Trots att man egentligen uteslutande skulle köra i DTM så blev det ändå ett inhopp på hemmaplan i de Europeiska Mästerskapen i Grupp-A!)
Säsongen 1987 så kom IPS Motorsport att göra sin säsong med Volvo i DTM, så man utökade teamet med Anders Lindberg (som kom i sin egna bil). Vidare så kom säsongen kom att bli en tuff sådan för teamet, trots två bilar, detta av flera olika anledningar men de största faktorerna var att Volvons utveckling hade avtagit 1986 (i och med att Volvo dragit sig ur Grupp-A), men de större orsakerna var den nya BMW M3 och Ford Sierra RS500 hade gjort entré i Grupp-A!
Som bäst placerar sig Stureson trea på Norisring (Lindberg fyra) och Lindberg bästa placering var en fjärde plats på Nürburgring (Stureson femma) och sedan kom Stureson femma på Salzburgring i Österrike (Lindberg DNF). I efterhand så menade Stureson på att det gått så mycket sämre på grund av att utvecklingen av 240 Turbo i stort sett stått stilla sedan 1986 menas övriga bilar hade utvecklats… Så efter säsongen 1987 så borde man kanske förväntat sig en lägre placering i slutnoteringarna i DTM, men Stureson blev klar sjua totalt menas Lindberg fick nöja sig med en elfte placering.
Och som nämnt så blev säsongen 1987 sista för IPS Motorsport i en Volvo (som såldes) och gick istället över till att tävla i en Mercedes 190 till säsongen 1988.
(DTM’s proffsigaste stall 1987 – Bakre rad: Per Stureson & Anders Lindberg. Främre rad: Lennart Persson, Hasse Lindberg, Ulf Svensson & Ingmar Persson)
Hösten 1987 så köper Hans-Åke Söderqvist (Söderqvist Racing Sport – SRS) och Greger Petersson IPS185 av IPS Motorsport, där bilen levererades från Sverige till England.
Ett samarbete mellan Volvos gamla nemesis Tom Walkinshaw (TWR) och Hans-Åke Söderqvist hade nämligen inletts.
På TWR (i England) så modifieras IPS185 – Infästningarna i framvagnsbalken för länkarmarna ändrades för att få andra hjulvinklar och ingrepp på karossen gjordes också, det som gjordes var att man skar upp plåten i bottenplattan (mot tröskel) på båda sidor, därefter så forcerades karossen och bakskärmarna tills de hade samma mått (bredd) som framskärmarna. Detta är dock en väldigt svårupptäckt detalj att se för det otränade ögat, men undertecknad har sett och noterat!
(Samarbetet nog ingen hade räknat med!)
Enligt uppgifter så testkörde Ulf Granberg IPS185-bilen tillsammans med Win Percy på Donington i England för att sedan också testköra på Nogaro i Frankrike, där testade Granberg tillsammans med Tom Walkinshaw men också fransmannen Jean-Louis Schlesser.
Planen som arbetats fram av SRS och TWR (allt förberedes av Söderqvist Racing Sport tillsammans med Sportpromotion (Greger Petersson) var att man först 1987 skulle tävla med två bilar (IPS185 plus en bil till) i Nissan 500 i Wellington på Nya Zeeland. Och ryktet i motorvärlden gick och media att Volvo hade landat ett stort kontrakt med TWR där titeln löd ”TWR Volvo testing – but what is Walkinshaw planning?” (ovan), med ett foto av Ulf Granberg i Autosport 1987.
Av någon anledning så drar sig TWR ur samarbetet… Eller ja, inte av någon anledning – Utan att Tom Walkinshaw hade varit extremt besviken på IPS185, då han jämförde IPS185 med de bilar som RAS Sport hade haft 1986, och även om bilarna var identiska exteriört så var fanns det stora och faktiska skillnader, då RAS Sports bilar hade stöd från Volvo Motorsport, något som IPS Motorsport inte hade!
Vidare, Söderqvist Racing Sport nu utan TWR, hade flera inbokade tävlingar i Nya Zeeland, Japan och Macau i Asien, men att SRS nu stod utan finansiering! Nödlösningen blev att SRS hyr ut en teamets tre bilar (240A 405) som fick gå ETCC (med italienarna Bruno Corradi och Giorgio Cipolli) samt att Peggen Andersson (under SRS fana) tävlar i de Svenska Mästerskapen i Grupp-A i en högerstyrd Volvo (2428A1168048), detta för att lösa en del av finansieringen.
Planen lyckas och finansieringen löser sig för Söderqvist Racing Sport (SRS), som tävlar med två bilar (240A 405 & IPS185) i Nissan 500 i Wellington, Nya Zeeland. Ulf Granberg och Stig Blomqivst kör IPS185 menas Peggen Andersson och nyzeeländaren Ian ”Inky” Tulloch körde 405-bilen där Granberg/Blomqvist slutade totalt på trettonde placering menas Andersson/Tulloch tvingats till DNF på grund av en krasch som förstört hjulupphängningen på höger sida fram.
(Stig Blomqvist i IPS185-bilen och bredvid är Hans-Åke Söderqvist och Ulf Granbergs huvud på Wellington och till höger ser vi 240A 405-bilen)
Nästa anhalt Asien – Vilket var tävlingen Inter-Tec på Fuji Speedway i Japan och här kör Granberg med nyzeeländaren Ian ”Inky” Tulloch i IPS185, de slutar på en elfte placering totalt. Sedan Macau, där tävlar Granberg och italienaren Gianfranco Brancatelli (Eggenberger 1985) i varsin Kamachi-sponsrad bil, Granberg i IPS185 och kom på en sjätte placering menas Brancatelli dessvärre tvingats att bryta i sin bil på grund av en trasig differential (i en bil SRS hyrt av Team CMS (603).
(Vänster: Fuji Speedway där ”Inky” Tulloch & Ulf Granberg körde IPS185-bilen menas bilden till höger är Macau, där Granberg körde själv)
Efter en kaotiskt tävlingssäsong för Söderqvist Racing Sport 1987 så säljs IPS185 till Volvo Thailand, där IPS185 skulle gå under det fabriksunderstödda (Volvo Thailand) teamet Zepspeed, lett av iraniern Sepehr Khodayar. Bilen tävlas med i Thailand 1988 utav förarna Kriangkrai Limnuntarak och Kan Chee Hong, vilka resultat de gjorde är dock okänd då det inte har varit möjligt för undertecknad att söka reda på resultatlistor från Thailand. Efter säsongen 1988 så lägger Volvo Thailand ner sin tävlingsverksamhet, och IPS185 och en till bil (07820054) säljs tillbaka Sverige.
(IPS185-bilen under 1988 med den thailändske föraren Kriangkrai Limnuntarak & Kan Chee Hong)
Söderqvist Racing Sport köper IPS185 och en till bil (07820054), där IPS185 säljs till en Stefan Pettersson i April 1990. Där den gamla IPS185-bilen tävlas av Pettersson i de Svenska Mästerskapen i Grupp-A, där han presterar rätt blygsamma resultat genom att totalplacera sig som nia säsongen 1990 med tolv poäng och säsongen 1991 artonde plats med endast två poäng, men det ska tilläggas att 1990/91 så var det inte lätt för en Volvo i någon serie, detta då BMW, Ford och Mercedes hade tämligen överlägsna tävlingsbilar.
Stefan Pettersson säljer bilen 1992, via en annons där texten löd ”Volvo 240 GRPA Turbo. Absolut värsta sort. Säljes hel, som ’rolling chassi’ eller i delar”. IPS185-bilen kom att säljas som ’rolling chassi’, där motor såldes till ett Danskt SSC team som körde Ford Capri (under 2007 så gick ryktet att densamma motor sålts från Danmark till Australien, då till en Dick Prince, som körde en Grupp-A inspirerad 240 Turbo) och växellåda köptes av Lennart Köhler (Köhler Racing).
(Som ni ser i bilen till vänster så har den samma utseende som i Thailand 1988 men att den lackades om 1991 (till höger) med annonsen infälld i bilden)
I vad som återstod av IPS185-bilen som ett komplett rullande chassi var en Rubi skydds-bur (i aluminium), 16″ BBS-fälgar, AP-bromsar och en 1031-VMS bakaxel, och så såldes IPS185 till en Brage Rönnqvist i den norra delen av Sverige i slutet av 1992. Efter en del forskande så fick undertecknad fatt på denne Brage Rönnqvist, och fick då veta att IPS185 provkört på allmän väg(!) med en Volvo B20 motor(!).
Efter vidare efterforskning så förklarar Rönnqvist att det funnit planer på en Volvo 16V-turbo motor i IPS185, detta skedde dock aldrig utan IPS185 (och motor) blev istället ståendes för att falla i glömska (eller hur man ska se på det). Så när undertecknad kontaktade Rönnqvist om IPS185-bilen, så berättar han att hade den stått stilla mellan åren 1993-2005, alltså cirka 13 år eller så(!). Rönnqvist fortsätter och säger att det är en hel del arbete kvar att göra innan bilen skulle bli startklar, han tillägger att han monterat ett instrumenthus från Volvo 242GT, detta för att på så sätt göra IPS185 lite mer anpassad för att köra på allmän väg med, att de betydligt hårda racingfjädrarna som satt på IPS185 (när han köpte den) inte alls funkade på allmän väg(!), det blev helt enkelt för studsigt att köra!
Dåvarande skicket 2005 (efter att ha studerat bilder) var ändå att IPS185-bilen klarat sig förhållandevis bra (mest smutsig och ytrostig) efter att ha stått i över ett decennium, vad som är beklagligt dock var väl förvaringen av IPS185, som förvarats i ett icke vindtätt skjul med jordstampat golv, Rönnqvist var alltså förmodligen inte medveten om vilken bil han de facto hade i sin ägo – Den enda Volvo som någonsin vunnit DTM, vilket var 1985.
Då undertecknad blev varsko om att IPS185-bilen fanns 2002 var via en person (av yngre generation) som tagit lite bilder och lagt ut på ett internetforum, och det var där undertecknad började sin efterforskning kan man säga. Upptäckten av IPS185-bilenskapade ett milt sagt stort pådrag och uppståndelse, och många ville försöka att köpa, ja, och till och med registrera om bilen för att gå på allmän väg! (Uhhh vilken hemsk tanke…)
(Så som IPS185-bilen hittades i sitt ledsamma skick 2002! (om fotografen känner igen sina bilder så hör gärna av dig via kontaktsidan för credit!)
Uppståndelsen och ryktet om IPS185 når några år senare en Peter ”Peppe” Eriksson, som skyndar på och köper bilen av Brage Rönnqvist i stående skick, men att IPS185 förblir bara några kortfattade månader hos Peppe, för Pelle ”Zacco-Pelle” Nilsson får reda på att bilen dykt upp, och nu fanns i Peppe’s ägo, och Zacco-Pelle ger Peppe ett bud som han inte kan motstå – Något som Peppe ångrar djupt idag då intresset kom tillbaka för några år sedan igen, men för att kompensera sig själv så bestämde han sig för att börja bygga en hyllningsbil av IPS185-bilen.
(IPS185-bilen efter att den fått lite TLC, alltså en mycket välbehövlig tvätt efter att ha stått under 13 år av damm! Fint utfört av Peppe!)
IPS185 finns än i dag i Pelle ”Zacco-Pelle” Nilssons ägo, och att under 2014/15 så genomgick IPS185-bilen en mycket efterlängtad renovering, och fokus lades på att återställa karossen först (för det är där historiken sitter!). Fortsättningsvis under 2015 så ställs bilen ut på lite olika events och kommer även med i ett reportage i tidningen Klassiker med sin gamla förare bakom ratten – Per Stureson. Undertecknad deltog naturligtvis på plats.
(Före (2007) och efter (2015), vad tycks? Bilden till höger är tagen i samband med ett reportage som tidningen Klassiker (där undertecknad deltog) gjorde om IPS185 2015)
(IPS185-bilen utställd efter sin renovering (precis i samma utseende som den haft 1985!) med foton tagna av Arslan Golic – Speedhunters)
Framme vid 2020 och IPS185 väntar fortfarande på ett ”nytt hjärta” (läs motor), då det planerades att bilen skulle körts av Per Stureson i ett historiskt race på Anderstorp 12/06-20 i samband med att DTM skulle gästa Sverige, dessvärre så kom en pandemi i vägen! Men vem vet? Kanske inom en snar framtid, tills dess håller vi tummarna att Stureson får återförenas med sin bil på banan!
Kortare reportage av tidningen Klassiker om IPS185 med Per Stureson och nuvarande ägaren Pelle Nilsson från 2015.
Text och research av Björn Ohlson©, www.240grupp-A.se©
Tävlingskalender
Fattas det tävlingar så kan detta bero på att bilen antingen inte deltog eller så finns det ej data att tillgodose med.* markerar sista tävlingen för säsongen, enskilda tävlingar markeras ej. ✞ markerar att personen ej längre finns i livet.
År: 1985-1987
Ägare: IPS Motorsport
Serier: Deutsche Produktionswagen Meisterschaft (DPM) 1985, Deutsche Tourenwagen Meisterschaft (DTM) 1986-87, Europeiska Mästerskapen i Grupp-A (ETC) & Världs Mästerskapen i Grupp-A (WTCC)
Utseende/Livery: Castrol, Sachs/Volvo Originalzubehör
Förare:
Per Stureson |
Anders Lindberg |
Kurt Simonsen ✞ |
Anders Berggren |
Leif Lindström |
År: 1987
Ägare: Söderqvist Racing Sport/SRS
Serier: Nissan Mobil 500, Fuji Inter-Tec Race & Macau GP
Utseende/Livery: U-Bix Copiers Dealer Team, Nordica-Le Mans, Kamachi
Förare:
Ulf Granberg |
Stig Blomqvist |
Ian Tulloch |
Tom Walkinshaw ✞ /ENDAST NOGARO TEST |
Win Percy /ENDAST DONINGTON TEST |
|
Datum |
Bana |
Förare |
Mästerskap |
87? |
Donington |
Ulf Granberg Win Percy |
SRS/TWR FÖRARTEST |
87? |
Nogaro |
Ulf Granberg Tom Walkinshaw ✞ |
SRS/TWR FÖRARTEST |
871026 | Wellington Slutresultat – 13 |
Ulf Granberg Stig Blomqvist |
Nissan Mobil 500 |
871115 | Fuji Speedway Slutresultat – 11 |
Ulf Granberg Ian Tulloch |
Fuji Inter-Tec Race |
871129 | Macau Slutresultat – 6 |
Ulf Granberg |
Macau GP |
År: 1988-1989
Ägare: ZepSpeed/Volvo Thailand
Serier: Thailändska Mästerskapen i Grupp-A
Utseende/Livery: Volvo-ZepSpeed/Pirelli/Shell 1988
Förare:
Limnantarak Kriangkrai |
Kan Chee Hong |
Datum |
Bana |
Förare |
Mästerskap |
88? | Bira circuit Pattaya Slutresultat – ? |
Limnantarak Kriangkrai |
Thailändska Mästerskapen i Grupp-A |
88? | Bira circuit Pattaya Slutresultat – ? |
Limnantarak Kriangkrai | Thailändska Mästerskapen i Grupp-A |
88? | Bira circuit Pattaya Slutresultat – ? |
Kan Chee Hong |
Thailändska Mästerskapen i Grupp-A |
881015-16 | Johor Bahru – Lucky Strike Grand Prix Slutresultat – 1 |
Kan Chee Hong | Malaysiska Mästerskapen i Grupp-A |
År: 1990-1992
Ägare: Stefan Pettersson
Serier: Svenska Mästerskapen i Grupp-A
Utseende/Livery:
Förare:
Stefan Pettersson
Datum |
Bana |
Förare | Mästerskap |
900513 | Mantorp Slutresultat – 15 |
Stefan Pettersson | Svenska Mästerskapen i Grupp-A |
900527 | Knutstorp Slutresultat – 11 |
Stefan Pettersson | Svenska Mästerskapen i Grupp-A |
900610 | Anderstorp Slutresultat – DNF |
Stefan Pettersson | Svenska Mästerskapen i Grupp-A |
900715 | Falkenberg Slutresultat – DNS |
Stefan Pettersson | Svenska Mästerskapen i Grupp-A |
900729 | Kinnekulle Slutresultat – 9 |
Stefan Pettersson | Svenska Mästerskapen i Grupp-A |
900805* | Knutstorp Slutresultat – 6 |
Stefan Pettersson | Svenska Mästerskapen i Grupp-A |
910512 | Mantorp Slutresultat Heat 1/2 – 10 Slutresultat Heat 2/2 – 7 |
Stefan Pettersson | Svenska Mästerskapen i Grupp-A |
910525 |
Knutstorp Slutresultat Heat 1/2 – 5 Slutresultat Heat 2/2 – 6 |
Stefan Pettersson | Svenska Mästerskapen i Grupp-A |
910609 | Anderstorp Slutresultat Heat 1/2 – 10 Slutresultat Heat 2/2 – 11 |
Stefan Pettersson | Svenska Mästerskapen i Grupp-A |
910714 | Falkenberg Slutresultat – 6 |
Stefan Pettersson | Svenska Mästerskapen i Grupp-A |
910728 | Kinnekulle Slutresultat Heat 1/2 – 7 Slutresultat Heat 2/2 – 5 |
Stefan Pettersson | Svenska Mästerskapen i Grupp-A |
910804* | Knutstorp Slutresultat Heat 1/2 – 8 Slutresultat Heat 2/2 – 4 |
Stefan Pettersson | Svenska Mästerskapen i Grupp-A |
920531 |
Rudskogen Slutresultat – DNF |
Stefan Pettersson | Rudskogen Racing Festival |
920711 |
Falkenberg Slutresultat – 6 |
Stefan Pettersson | Svenska Mästerskapen i Grupp-A |
920822* |
Jyllandsringen GP Slutresultat – Inställt (orsak bojkott) |
Stefan Pettersson | Svenska Mästerskapen i Grupp-A |
År: 2015-
Ägare: Pelle Nilsson, Wargia Engineering
Serier: (TEST – REPORTAGE)
Utseende/Livery: Castrol/Sachs
Förare:
Per Stureson
Datum |
Bana |
Förare |
Mästerskap |
150908 | Kinnekulle |
Per Stureson | TEST – REPORTAGE |